För många personer som hamnar i emotionella och relationella svårigheter i sitt liv är en konsekvens ofta en upplevelse av att känna sig annorlunda och relationellt exkluderad. Den känslan påverkar också självbilden negativt. Att inte kunna leva upp till den socio-kulturella normen kan upplevas som en svår motgång och ett misslyckande som vänds negativt mot ens självbild.
Många personer som jag träffar i min psykoterapimottagning har livserfarenheter som har varit påfrestande och som har hotat känslan av välbefinnande och emotionell inre balans.
Komplex utvecklingstrauma
En del personer jag träffar har haft svårigheter i sådan grad att det utgör ett komplext utvecklingstrauma med följden att självet utvecklar ett dissociativt tillstånd.
Från det vi är mycket små sker utvecklingen till ett stabilt och adaptivt själv genom differentieringen, där vi blir varse om att vi är ett eget själv, separat från andra människor och vi utvecklar en anpassning till den yttre och inre världen, både relationell, socialt och psykologiskt. I den processen utvecklar vi olika strategier att bemästra den yttre och inre världen och en del i den processen beskrivs som att vi utvecklar Ego-States – på svenska översätter jag det till ’jagdelar’. Det är alltså helt normalt att vi har olika delar i självet som reagerar och anpassar sig på olika sätt i olika situationer.
Dissociation
I ett allvarligare utvecklingstrauma, är det vanligt att känna sig annorlunda och relationellt exkluderad (disconnected) och självet förlorar sin förmåga till flexibel anpassning. I en strävan att skydda självet från outhärdliga känslor från traumat, kapslas de in i traumatiserade ’jagdelar’ – det vi kallar dissociation. Dessa kan beskrivas befinna sig i kris och i konflikt med varandra och med självet. De kan utveckla dysfunktionella funktioner som beskrivs som de-personalisation, dvs en känsla av att inte ’känna sig själv’, de-realisation, dvs en overklighetskänsla och även överkonsumtion av alkohol, tabletter, droger eller ett utvecklat självskadebeteende.
Det behöver dock inte alltid vara så allvarligt. Det kan visa sig i form av komplicerade relationella svårigheter, att utveckla inre röster som ’talar till’ personen eller en påtaglig förlust av minne
Psykoterapi i komplext utvecklingstrauma
För att få till en läkande process i dessa tillstånd är det viktigt att starta upp en terapi som bygger på metoder som kan möta och ’gå i dialog’ med dessa ’jagdelar’. Psykoterapiprocessen innebär att hjälpa dessa jagdelar att nå ett lugn och komma ikapp tidsmässigt med personen som vi kallar för ’överlevare’. Trots det komplexa traumat lever personen vidare och kämpar i vardagen med att få livet att gå ihop.
En väg att nå detta är att jobba med transinduktion (klinisk hypnos), dvs att hjälpa personen att vända sin uppmärksamhet inåt, att få kontakt med de jagdelar vars syfte är att skydda självet, men som inte förstår att konsekvenserna skadar personen/självet.
Syftet med en sådan psykoterapi är inte att ’gräva i de mörkaste skrymslena’ utan att möta dessa jagdelar med värme, omtänksamhet, respektfullhet och successivt hjälpa dem att beskriva deras rädslor, oro och ångest.
Ett oerhört meningsfullt och stimulerande arbete för mig som psykoterapeut. I mitt arbete har jag kontinuerlig handledning av Wendy Lemke, Minneapolis, USA
Länk till Internationl society for the study of trauma and dissociation
I en annan artikel har jag skrivit om Ego-State Therapy och Internal Family Systems
