AKTUELLT

Tankar om ”Kontext” respektive ”Process”

av | Dec 31, 2017

Här kommer lite tankar och reflektioner om vårt arbete baserat på två begrepp: ”Kontext” respektive ”Process”. (Återfinns också på facebooksidan)

Min definition av ”Kontext” i detta sammanhang: De händelser och situationer som har påverkat barnen som uttryckts i en oro som kommit till socialtjänstens kännedom via anmälan (eller ansökan).

Min definition av ”Process” i detta sammanhang: Hur vi tar oss från den punkt vi står i nu till den önskade framtida situation vi vill se.

En av mina tankar runt begreppen ”kontext” och ”process” är att vi kan köra fast på olika sätt ”i kontexten” respektive ”i processen”. Kör vi fast i kontexten handlar det ofta om att vi hamnar i en dragkamp med familjen om vad som har hänt eller inte hänt. Kör vi fast i processen handlar det ofta om att vi inte har målet tydligt och klart för hur vi tar oss framåt. Vi ”gör” mycket men till vilken konkret nytta för barnet?

Jag har en föreställning om att utredande socialarbetare oftare kan riskera att ”fastna i kontexten” medan behandlande socialarbetare oftare kan riskera att ”fastna i processen”.

Konsten i att undvika att fastna i kontexten eller processen (eller bådadera) blir för mig en fråga om samtalsmetod och fokusering.

Att undvika att fastna i kontexten: att i samtal med familjemedlemmar skapa en konkret och tydlighet beskrivning av vad som har hänt som vi är oroliga för och vad som fungerar i familjen så att vi kan göra en analys av graden av allvar/trygghet för barnet. Finns en kvarstående oro efter den analysen kan det uttryckas som ”Framtida risk” och vi kompletterar bilden genom att beskriva den förändring vi vill se som skapar ”Framtida trygghet” för barnen. Den vanligaste orsaken till att vi ”fastnar i kontexten” tror jag är när en förälder inte håller med om problemen eller förnekar det andra har påstått hänt. Där börjar dragkampen. Det är den dragkampen vi behöver undvika att fastna i. Vi kan göra det genom olika strategier. T.ex genom att försöka hitta en liten gnutta gemensam nämnare runt en problembeskrivning. Eller vi kan försöka argumentera för att det är just situationen med de olika bilderna som är en del av problemet – för alla: familjemedlemmar, utomstående och för oss socialarbetare – och att vi behöver komma ur den situationen genom att fokusera på hur vi vill att det ska se ut i framtiden utan att försöka enas om att ha en gemensam bild (komma fram till ”sanningen”).

Min idé här är att när vi ”fastnar i kontexten” blockerar det möjligheterna att få igång ”processen”. Därför blir det viktigt att känna igen tecknen på om vi är på väg att ”fastna i kontexten”. Då behöver vi försöka hitta en väg ur den situationen, så vi kan ta oss vidare. Det är endast i ett läge där vi ”är fast i kontexten” och inte får till ”processen” och där det inte blir ett problem för oss, och det är när vi har väldigt tydliga LVU kriterier och familjen väljer att inte samarbeta med oss och vi omhändertar barnen. Där kan vi så att säga ”sätta oss i kontexten”, placera barnen och vi reser oss inte för att gå in i ”processen” förrän föräldrar säger att de är beredda att samarbeta med oss. Då reser vi oss och går in i processen.

Att undvika att fastna i processen: Vi måste ha ett supertydligt mål för den önskade förändringen och vi behöver ha identifierat tecken som säger oss att vi har nått målet. Det behöver också vara tydligt att de som ska jobba hårdast på att uppnå den önskade förändringen är föräldrar/vårdnadshavare och nätverk och inte vi. Saknar vi detta kan vi jobba mycket med familjen utan att egentliga resultat uppnås och om vi inte ser detta menar jag att vi har fastnat i processen. Vi agerar men har tappat kontakt med varför vi agerar. Därför behöver vi arbeta ”mål- och feedbackstyrt” i behandlingsarbetet. Tätt, regelbundet och med korta tidsperspektiv. Barnen väntar på förändring…..

På sätt och vis handlar ”fastnat i kontexten” om att ha tappat processen och ”fastnat i processen” om att ha tappat kontexten….

Ja, det var lite morgonreflektion. Nog för den här gången. Och: om den här reflektionen väcker dina tankar: skriv!! Håller du inte med i något? Skriv! Ser du bitar jag inte sett och kan vidareutveckla tankebanan? Skriv!!