AKTUELLT

Reflektion av året (åren)

av jan 19, 2017blogg0 Kommentarer

2016 börjar närma sig sitt slut och en reflektion över året kan göras. Och inte bara över året utan över den resa jag påbörjade 1995 när jag återvände till socialtjänsten efter att ha varit ute i annat arbete, mer likt kuratorsarbete, i 10 år och som nu tar ny fart och riktning.

Först: en sammanhangs- och bakgrundsbild:

Insoo Kim-Berg och Steve de Shazer utvecklade ett arbetssätt som fick benämningen ”lösningsfokuserad korttidsterapi”. De verkade i Millwaukee USA. Insoo hade ett starkt engagemang för barn och familjer som inte hade det så lätt och där problemen var många. I samarbete med socialtjänsten bidrog hon starkt till en metodutveckling baserad på det förhållningssätt och de metoder som kännetecknar Lösningsfokus.

”We must search for Signs-of-Safety in the families” var Insoo Kim Bergs enkla formulering av hur ett mer styrkebaserat, samarbetsstyrt och förändringsinriktat arbetssätt bör organiseras. Vi utgår från problemen men organiserar arbetet runt förändring, dvs att skapa framtida trygghet för barnen.

Där kan vi luta oss mot en stark evidens om vad som förklarar framgång i psykosocialt förändringsarbete: relationen. Utvärderingar av olika slag pekar på att valet av metod inte är utslagsgivande för förklaringen till framgång utan det bygger mer på alliansen mellan professionell och klient.

June Thoburn, professor i socialt arbete på East Anglia university i England publicerade tillsammans med Ann Lewis och David Shemminigs en rapport inom ramen för ett stort forskningsprogram i England, ”Studies in Child Protection”, i mitten på 90-talet med titeln: ”Paternalism or partnership? Family involvement in the child protection process”. Deras data ger ett entydigt och klart besked om vad som förklarar framgång i barnskyddsarbetet; de barn som blev bäst hjälpta i barnskyddsarbetet fanns i de familjer där samarbetet mellan familjen och socialtjänsten fungerade.

Bollen ligger främst hos oss inom socialtjänsten att etablera en samarbetsallians med familjen, som ofta befinner sig i en defensiv position i relation till oss. Vi behöver lösa ekvationen som ligger i att ta oron på allvar, ha ett tydligt barnperspektiv och fokusera på framtida förändring med att också arbeta empatiskt, utveckla våra relations- och samarbetsbyggande färdigheter i barnskyddsarbetet. Detta är en utmaning för oss och det finns en risk för att den delen av processen hamnar i skuggan av det som kan beskrivas som ett ”expert- och myndighetsstyrt” förhållningssätt, präglat av formalia, dokumentation och handläggningsrutiner. Helt nödvändiga i barnskyddsprocessen men dessa delar skapar inte förändring.

Insoo Kim Bergs arbete i Millwaukee och Detroit nådde Australien och Perth, och en av grundarna till det som kallas ”Signs-of-Safety modellen”, Andrew Turnell, har berättat för mig hur han utbildades av Insoo och hur han inspirerades av hennes erfarenheter av arbetet med socialtjänsten.

När jag läste Andrew’s bok på våren 2000 arbetade jag på barn- och familjeenheten i Trollhättan. Vi hade då under flera år utbildat oss i lösningsfokuserat arbetssätt hos Harry och Jocelyn Korman i Malmö. 2002 gick arbetsgruppen en ettårig diplomutbildning i lösningsfokuserat arbetssätt hos Harry och Jocelyn. Jag såg i Andrew en själsfrände i synen på socialt arbete och vi blev snart goda vänner. Andrew kom till Sverige flera gånger och jag deltog på flera av hans utbildningar och inspirerades av hans energi, engagemang och skicklighet i det lösningsfokuserade hantverket. Det blev en enorm kick för arbetsgruppen och vi implementerade det lösningsfokuserade arbetssättet i vårt arbete.

Under årens lopp uppmärksammades vårt arbete i Trollhättan och vi fick många förfrågningar från kommuner om att komma på studiebesök och träffa oss. Mina kollegor puttade fram mig att ta emot dessa kollegor, vilket kanske var logiskt, då jag var en drivande kraft och eldsjäl för att utveckla ett lösningsfokuserat arbetssätt i det sociala arbetet i Trollhättan.

Det ledde mig flera år senare in i rollen som fristående socionom och konsult med eget företag. Jag började utbilda kollegor i kommuner i det lösningsfokuserade hantverket och kallade utbildningarna för ”utbildning i Signs-of-Safety”. Så här i efterhand var det ju ett olyckligt val att kalla det för Signs-of-Safety, när det i själva verket borde kallats för ”lösningsfokuserat arbetssätt i barnskyddsarbete” men Signs-of-safety var kort och lät bra. Och då var det inte behäftat med några licenskrav.

Efter att ha utbildat och handlett kollegor i landet i ca 10 år nu, konstaterar jag att jag har satt begreppet Signs-of-Safety på kartan i Sverige. Dessutom har jag ju skapat en Svensk version av begreppet Signs-of-Safety.

Vändpunkt:

Jag kom till en punkt under 2015 där jag inte längre kunde förmå mig till att vara underställd licenskraven i det Andrew numera kallar för ”The Signs of Safety Community”. Jag hoppar av och beslutar mig för att fortsätta mitt arbete under begreppet ”Samarbete för Trygghet” – fri och oberoende och med möjligheter till ett fortsatt utvecklingsarbete baserat på nya erfarenheter och nya kunskaper och samarbeten.

Nystart:

2016 tog jag kontakt med Göteborgs Centrum för Kompetensutveckling, GCK i Göteborg och bjöd in till ett samarbete. Bakgrunden till detta var att jag under många år känt till GCK och att de har en så gedigen erfarenhet och kompetens i systemiskt/narrativt arbetssätt. Jag var helt införstådd med att barnskyddsarbetet behöver bygga på ett tydligare systemiskt/narrativt innehåll i kombination med det lösningsfokuserade barnskydssarbetets grunder. Min invit till samarbete togs emot positivt och vi har nu börjat arbeta tillsammans.

Lars Vennman från GCK och jag har genomfört ett par ”pilot-utbildningar” tillsammans och det har slagit fantastiskt väl ut. Våra olika kompetensprofiler smälter samman i ett starkt koncept som vi nu håller på att utveckla vidare under begreppet ”Samarbete för Trygghet”. Våren 2017 är fulltecknad med uppdrag. Det känns fantastiskt att konstatera hur positivt våra genomförda utbildningar har tagits emot. Kursdeltagare ger oss mycket fina utvärderingar med högt betyg.

Det stärker och sporrar till ytterligare utvecklings- och förbättringsarbete av konceptet, för att göra konceptet starkare och ge socialarbetare en ännu bättre grund- och fördjupningsutbildning där vi sedan kompletterar med konkret metodstöd.

Det känns fantastiskt att vi nu kan skapa ett gemensamt koncept som blir ett ”Systemiskt/narrativt och lösningsfokuserat barnskyddsarbete – Samarbete för Trygghet”.

Så min reflektion över året som har gått blir att det varit en resa allt från 1995 som tagit några viktiga utvecklingssteg på vägen och nu fortsätter resan vidare med ny energi och tillförsikt. Inspiratörerna på min resa har varit många: främst mina kollegor Inga-Lill, Mio och Anna på barn- och familjeenheten i Trollhättan och våra chefer Ingrid och Elisabeth, Harry och Jocelyn Korman i Malmö, Insoo Kim Berg och Steve de Shazer, min steg-1 handledare Birgitta Edvinsson, Eva och Doris på BUP i Trollhättan, Dynamis i Helsingborg, Gunnar Törngren, Ben Furman och internationellt Andrew Turnell, Sonja Parker, Nicki Weld och Maggie Greening, Suse Essex och John Gumbleton, Viv Hogg, Manna och Joke, Lars Vennman på GCK och de andra kollegorna där: Ulla och Ulla, Monica, Lars L och Hedvig. Och så slutligen alla de kollegor som jag har mött i mina utbildnings- och handledningsgrupper runt om i landet. Det är några grupper som sticker ut – ingen nämnd och ingen glömd som man säger 🙂

God Jul och Gott Nytt År!

Tomas Embreus
Embreus Socionomkonsult AB
www.embreus.se