Samarbete för Trygghet – kompetensutveckling för socialtjänstens barnskyddsarbete.

 

Om Tomas Embreus

Jag tog min socionomexamen 1983, och arbetade därefter med ungdomar under några år. Därefter arbetade jag i tio år med yrkesinriktad rehabilitering och psykosocialt stöd/stödsamtal till vuxna långtidssjukskrivna.

1995 gick jag tillbaks till socialtjänsten och familjearbetet. Sedan 2007 har jag utbildat och handlett socialarbetare i systemiskt, lösningsfokuserat förhållnings- och arbetssätt på heltid. Under hela tiden har detta varvats med direkt klientarbete. 2013 – 2015 var jag licensierad Signs-of-Safety utbildare och konsult. Jag lämnade samarbetet med Andrew Turnell 2015 då han införde licenskrav som jag ansåg var orimliga. Jag fortsatte att utveckla det systemiska, narrativa och lösningsfokuserade förhållnings- och arbetssättet under begreppet Samarbete för Trygghet.

Efter drygt 13 års arbete med utbildning i lösningsfokuserat och systemiskt barnskyddsarbete och handledning lämnar jag nu utbildningsverksamheten för att satsa mer på att bygga upp en familjeterapimottagning i Göteborg och i Trestadsområdet samt att fortsätta arbetet som handledare.

Dessutom kommer jag att fortsätta mitt familjeterapiarbete inom BUP på deltid.

Några milstolpar.

  • Socionom sedan 1983 och auktorisation 2000.
  • 2-årig steg-1 utbildning 1994-2000 .
  • 1-årig utbildning i lösningsfokuserat arbetssätt 2002.
  • Flera utbildningar i Signs-of-Safety från 2000-2015.
  • Ben Furmans ReTeaming utbildning 2008.
  • 3-terminers systemisk handledarutbildning 2008.
  • Treårig Steg-2 utbildning, psykoterapeutprogrammet med familjeterapiinriktning.
  • Dessutom: 30 p utbildning i arbets- och organisationspsykologi, 15 p teorier och metoder i socialt arbete, flera kortare och längre utbildningar i psykosomatik, kristerapi, stressmanagement och psykosocial arbetsmiljö.

Förhållningssätt, värdegrund och etik.

Mitt förhållningssätt och värdegrund är förankrat i de systemiska och lösningsfokuserade modellerna samt i styrkebaserat, narrativt, salutogent och empowermentbaserat tänk i arbetet. Jag har lång erfarenhet av familjearbete och har alltid varit angelägen om att utveckla ett arbetssätt där vi arbetar i allians med familjen. Helt centralt är fokus på barnens situation i familjen. Utrednings- och familjestödsarbetet ska vara begripligt, konkret och tydligt för familjen. Dessa processer vill jag ska bygga på ett delaktighetsfrämjande, transparent och respektfullt arbetssätt. Strävan är att skapa ett gemensamt fokus med familjen.

Etik har för mig en grund i människosyn och i hur jag definierar mig själv som professionell och de personer jag möter som ”klienter” i min profession. Min värdegrund handlar om att de jag möter i min profession skall mötas med respekt, ödmjukhet och av min strävan att göra mitt bästa för att mötet med mig ska vara konstruktivt. Jag vill att människor ska känna sig mer kompetenta efter vårt möte än före – inte tvärtom. Jag anser att jag som socialarbetare och terapeut ska vara ärlig, uppriktig och transparent. Jag tänker att mina frågor till klienter har två syften: dels att de kan orientera oss om situationen i familjen och dels att de kan influera till förändring Jag tänker att människor innerst inne har svar på de viktigaste frågorna – men dessa frågor kanske inte har blivit ställda. Det är mitt jobb att försöka hitta dessa frågor. Ibland behöver jag klientens hjälp med att hitta dem. För att göra det måste jag vara medveten om att mitt arbete alltid är ett samskapande. Jag är inte expert på klienters liv, men jag kan utveckla mina färdigheter och expertis i professionella i terapeutiska samtal.

Jag tänker, som så många av mina systemiska kollegor, att det inte finns en sanning, utan det finns versioner av olika sanningar (universa/multiversa). För mig är det en av grunderna i socialkonstruktionismen, dvs att vi genom språket förmedlar den bild av verkligheten som jag har uppfattat den. Kunskap om mellanmänskliga relationer är därmed något som inte står neutralt utan är skapat i språket och förmedlat i dialoger på olika plan. Denna kunskap är därmed inte heller statisk utan kan alltid förändras vilket är det som gör förändring möjlig.

Jag tänker att jag inte ska förstå för fort utan låta tvivlet få mig att fråga mer, lyssna mer, vara mer nyfiken och se vart den inställningen leder mig – och klienten. Mina etiska grundvärderingar handlar också om att inte tro att jag vet bättre än familjemedlemmar om vad som är bäst för dem.

Jag tänker på ett citat från boken Therapeutic conversations av Stephen Gilligan, Reese Price i kapitlet ”Beware the Sirens song – The AGS Comission model” av Ernst Salamon, Klas Grevelius och Mia Andersson där de skriver att ”ett problem är en persons önskan om en förändring som han eller hon inte vet hur hon ska uppnå” – och jag har lagt till ordet ”ännu” till den meningen.