Handledning, och specifikt Processhandledning, är mycket viktigt i psykosocialt arbete. T.ex inom socialtjänsten, psykiatrin, kriminalvården, polisen, elevhälsovården och skolan.
Att vilja utvecklas i sin yrkesroll innebär att man reflekterar över sig själv och att man bygger vidare på sin personliga och professionella kunskap och sitt förhållningssätt. Det är dels vad man tar med sig in i yrkesrollen. Det kan vara etiska och moraliska värderingar som kommer till uttryck i mitt förhållningssätt. Dessutom även olika fördjupningsutbildningar jag har gått. Det kan även vara en vilja att ta del av litteratur och artiklar som berör mitt yrke.
Men en annan mycket viktig faktor är att ha tillgång till såväl intern som extern handledning. Den interna handledningen är ofta inriktad på de arbetsprocesser som präglar verksamheten. Det kan vara samtal om beslut, vägval, olika former av problem i processen.
Den externa handledningen kan vara av lite olika slag. Det vanligaste är två olika varianter: specifik metodhandledning där gruppen vill lära sig/implementera specifika metoder (t.ex Marte Meo eller specifik psykoterapi/familjeterapi/föräldrastöd. Den andra varianten är processhandledning som har ett starkare fokus på dina egna upplevelser och personliga utmaningar i arbetsprocesserna.
Mitt handledarfokus är främst processhandledning
Vad krävs för att processhandledning ska vara optimal?
Här har vi två centrala faktorer: handledarens kompetens, erfarenhet och arbetssätt samt deltagarnas motivation, engagemang och trygghet.
Handledaren behöver kunna skapa trygghet i handledningsgruppen genom att inkludera alla, inte göra negativa utpekanden och ha ett empatiskt och tillitsbyggande förhållningssätt. Jag söker mig gärna till handledningsuppdrag som ligger nära det jag själv har lång erfarenhet av. I mitt fall personal inom socialtjänst eller inom barn- och ungdomspsykiatri. Även skolkuratorer handleder jag gärna då den gemensamma nämnaren är barn.
Handledningsgruppens deltagare behöver också engagera sig i handledningen. Det gör man fortlöpande i sitt vardagliga arbete när man reflekterar över situationer och upplevelser som kan vara viktiga att ta med sig till nästa handledningstillfälle. Består handledningsgruppen av personer inom samma arbetsgrupp tänker jag att gruppen med fördel kan ha ett förmöte någon dag innan handledningen för att stämma av med varandra vad man avser att lyfta i nästa handledningstillfälle.
Frågeställningen eller temat
När gruppen har kommit överens internt om vad som ska lyftas på nästa handledning är det viktigt att tänka på vad det är man vill få ut av handledningen. Jag kallar det för att formulera en frågeställning. Det kan t.ex vara en problematisk upplevelse som man vill försöka komma tillrätta med eller ett svårt samtal med en känsla av att ‘ha kört fast’ som man vill komma tillrätta med. Det krävs lite träning
En reflekterande kultur i handledning
Ett fenomen som lätt uppstår i handledning är att den som lyfter ett tema/en frågeställning väcker en nyfikenhet hos kollegorna att ställa frågor runt klienten/familjen som handledningspersonen (HP) utgår ifrån. Risken är då att HP’s frågeställning tappas bort då kollegorna vill ta reda på fakta/omständigheter runt klienten/familjen snarare än att fokusera på HP’s frågeställning.
Genom att målmedvetet odla en reflekterande kultur i handledningsgruppen med fokus på HP’s frågeställning och den berättelse vi får är det min övertygelse att handledningen blir mer produktiv och givande.
Fika på handledningen!
Jag har ofta grupper i handledning en gång i månaden, tre timmar. Då behöver vi förstås också ha lite fika i processen. Och en kvarts paus i halvtid. Jag köper hem lite kaffebröd och kokar kaffe och te-vatten.
Länk till min handledningssida
Länk till intressanta artiklar på Marelds hemsida
