I psykoterapeutiska samtal rör vi oss mellan din inre och yttre värld. Tillsammans utforskar vi vad som pågår där och där emellan. Det är så fascinerande hur vi människor fungerar och hur olika vi upplever våra världar. När vår inre värld och den yttre världens upplevelser hänger ihop helt logiskt uppstår ingen konflikt. I terapeutiska samtal däremot, hör jag ofta hur den yttre världen och din inre värld inte hänger ihop. Jag hör ofta det jag kallar förvrängda upplevelser. T.ex i form av att du tänker att du är sjuk. Eller att du är värdelös. Eller att du får ångest i situationer som egentligen inte alls är farliga.
Socialkonstruktionismen
Ett systemiskt uttryck som har sin grund i socialkonstruktionism som jag tycker mycket om: “Alla ser världen utifrån sin utsiktspunkt”. Världen är som den är men men hur jag upplever den är en helt subjektiv process, påverkad av allt jag tagit in i min livshistoria. Utifrån detta synsätt finns det inte en objektiv sann bild av verkligheten. Är jag upprörd, lugn, i balans, i kris eller känner mig ångestfylld eller rädd påverkar det förstås hur jag uppfattar och upplever den yttre världen och det påverkar således min inre värld.
Begripliggörandet – förstå din inre o yttre värld
Jag tänker ofta att det är viktigt att försöka begripliggöra dessa reaktioner. Att försöka hitta en startpunkt för hur den aktuella känslan uppstod. Där kan vi vidga perspektivet igen genom att tillämpa anknytningspsykologin: vilka är dina sekundärkänslor och hur relaterar det till dina primärkänslor? Har jag inte en trygg och stabil anknytningshistorik från min tidiga barndom kan mina primärkänslor generera till synes ologiska sekundärkänslor. Till exempel: i min partnerrelation reagerar jag kanske med ångest när jag inte får svar på mina frågor (en sekundärkänsla). Detta kanske drivs av att jag har tidiga upplevelser av att bli avvisad när jag sökte närhet (en primärkänsla)
Så, det som sker i mina inre respektive yttre världar blir alltså scenen där psykoterapi utspelas. Och nu, ytterligare ett perspektiv; det kan utforskas utifrån tre tidsperspektiv: ‘dåtid’ – ‘nutid’ – ‘framtid’.
Framtidsperspektivet
Det jag har beskrivit här ovan, handlar om ett utforskande av dåtid och nutid. Vi behöver komma till framtidsperspektivet. Frågan: “om du kom tillrätta med det här problemet, hur skulle du märka det” blir viktig. Genom att utforska det scenariot skapar vi en målbild där vi kan utforska hur du skulle kunna ta dig dit, uppnå ditt mål. Det kan ske genom att vi de-konstruerar de förvrängda uppfattningarna du har om dig själv och vad du inte klarar. Det sker genom att det negativa perspektivet avslöjas som falskt. Re-konstruktionen blir att bygga upp ett nytt perspektiv genom den psykoterapeutiska processen. I det arbetet kan många olika metodologiska varianter användas. Återigen; det integrativa arbetssättet
