Jag har under några år arbetat på BUP med främst behandlingsuppdrag. Med min legitimation har jag nu en anställning som psykoterapeut (timanställning vilket passar mig bra) och det är ett väldigt stimulerande och givande arbete. Det är för mig också en spännande erfarenhet att arbeta i ett sammanhang som präglas av två spår; ett tydligt barnpsykiatriskt spår där utredning för fastställande av diagnos, vid behov förskrivning av olika mediciner och en individuell (KBT) behandling för barnet är en central del. Detta spår innebär ett tydligt individualiserat perspektiv på barns problem – att identifiera och behandla problemet ’i’ barnet. Det andra spåret är ett mer relationellt och systemiskt spår där barnets svårigheter ses kontextuellt – i relation till det sammanhang barnet befinner sig i, dvs i relation till familjesituationen, skolsituationen och i kamratrelationer där behandlingen blir systemisk, dvs en familjeterapi där även andra aktörer som skolan bör involveras. Därtill kommer flera lager av socio-kulturella aspekter som behöver uppmärksammas.

Dessa två spår ger upphov till många tankar och funderingar och kanske till diskussioner om ’rätt och fel’. Det som upptar mina tankar nu är att se hur de kan komplettera varandra – de är förmodligen båda lika nödvändiga. Komplexiteten i hur svårt livet kan vara för de barn och familjer vi arbetar med kräver förmodligen båda spåren. Utmaningen ligger, som jag ser det, i hur vi får till det, både kompetensmässigt som organisatoriskt.