Kritik och översyn av det Engelska Sociatjänstsystemet
November 3rd, 2010Efter regim skiftet i England har en revision inletts med det ambitiösa syftet att reformera det Engelska socialtjänstsystemet. Det är den ansedda Engelska forskaren Eileen Munro som har fått det hedervärda uppdraget. En bättre lämpad person till att leda ett sådant uppdrag går väl knappast att finna. Eileen Munro är en internationellt ansedd forskare som har specialiserat sig på det sociala arbetet och i synnerhet barnskyddsarbetet.
I England är det nu en mycket skarp kritik mot deras ursprung till vårt Svenska BBIC – The Integrated Children System. Eileen Munro skriver:
“While it may seem self-evident that children and young people must remain the focus of child-protection services, the report highlights the views and experiences of social workers and others, who suggest that an over-bureaucratised system, focused on meeting targets, has reduced the capacity to spend time with children and young people”.
Vidare:
“Social workers are required to spend too much time completing documentation — The Integrated Children’s System (ICS) does not help enough in the creation of chronologies and the child’s story.”
I Sverige har vi nu haft BBIC som utredningsmodell i snart 5 år, efter att försöksperioden avslutades. När jag arbetar runt om i landet hör jag en omfattande kritik från socialarbetare. Det är ett system som startade med goda avsikter och beskrivningen av BBIC’s så kallade “grundprinciper” är positiva.
Det problematiska som jag ser det är att systemet skapar sido-effekter som är allvarliga. Dels att allt mer av vår arbetstid förläggs till dokumentation, att utredningarna blir fragmentariserade, att mycket energi och tankemöda går åt till att placera information i rätt kategorier och att använda mallar och manualer på rätt sätt.
Min rädsla är att BBIC konceptet förändrar vårt förhållningssätt till ett mer byråkratiserat, myndighetspräglat och expertstyrt förhållningssätt där barn och deras familjer blir “objekt för utredning” snarare än “subjekt i utredning”.
Min farhåga är att det blir en utarmning av det sociala arbetet som leder till konflikt med två av de viktigaste målen som är uppsatta i BBIC konceptet, nämligen “barn och unga i centrum” och “samarbete med barn och deras familjer”. Det sociala arbetets själ och hjärta återfinns inte i BBIC konceptets byråkrati. Det återfinns i hantverket som vi måste utveckla och slå vakt om som består av konsten att samtala med barn, föräldrar och deras nätverk om vad vi är bekymrade över, vad som fungerar väl och vad som behöver hända.
Det återfinns i det vardagliga arbetet med barn och deras familjer, där vi bygger samarbetsallians, involverar och delaktiggör barn, föräldrar, deras nätverk och övriga involverade och har ett tydligt fokus på framtida säkerhet för barnen. När alltmer av vår tid går åt till att fylla i BBIC-dokument och fundera i standardiserade termer för att definiera vad vi ska utreda – då fjärmar vi oss från detta hantverk. Det oroar mig.
Läs mer om Eileen Munro’s arbete genom att kopiera in denna länk i din webläsare: http://www.education.gov.uk/munroreview/